Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])


** Så gick det till när Tidöregeringen kanoniserade folkhemmet
------------------------------------------------------------

Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Europakonventionen. Pappadagar. Kris i befolkningsfrågan av makarna Myrdal. Kvinnliga präster. Särbeskattning.

Det är möjligt att själva tillkomsten av en kulturkanon är ett uttryck för en konservativ samhällsvind. Men av denna märks faktiskt ingenting i innehållet.

Huruvida det är Sverigedemokraterna eller kulturskribenterna som har bäst skäl att nu känna sig lurade vet jag inte. Båda har ju sett framför sig ett nationalistiskt projekt. “Ett Sverigedemokratiskt redskap för att koppla medborgarskap till av staten godkända kunskaper om Karl XII och Esaias Tegnér”, som Karin Pettersson skrev tidigare i veckan. ([link removed])

Så blev det inte. Det blev betydligt sossigare.

Det borde i och för sig inte vara en överraskning. Det ligger i själva idén om en kanon att vårda och värna det redan traderade. En kanon är ju trots allt inget man uppfinner, en kanon finns där hela tiden vare sig vi skriver ner den eller inte. Det görs ständiga listor över de bästa böckerna, filmerna och skivorna. Om utredningen presenterat listor utan Strindberg eller Bergman eller Taube hade de förmodligen uppfattats allt för udda för att ens tas på allvar. Vilket i sig är ett slags bevis för att kanon redan existerar, om än inte statligt sanktionerad.

På ett sätt är det samma logik bakom de listor med politiska, sociala och ekonomiska händelser som är en följd av att kommittén tillämpat ett bredare, mer antropologiskt kulturbegrepp. Därmed blir även kulturkanon en del av den sedan länge allt annat överskuggande metaberättelsen om Sverige som ett modernt, framåtskridande, frihetligt, sekulariserat, öppet och jämställt samhälle.

Eller, om man så vill, den socialliberala och socialdemokratiska historieskrivningen.

Vilket är en i stora delar sann berättelse, både i sin helhet och sina detaljer. Samtidigt som det finns helt andra berättelser om Sverige som också är sanna: om sociala konflikter, minoritetsförtryck, klasskonflikter, kapitalism, social konformism och så vidare. Men som kanske passar mindre bra i sammanhanget av en kanon som ska vara inkluderande och gemenskapsfrämjande.

Här rymmer den utredning som nu presenterats en inre spänning. Å ena sidan någorlunda folkligt förankrade listor över böcker, filmer, pjäser och konstverk där kvalitet och inflytande för det mesta går hand i hand.

Å andra sidan en lista över politiska och ekonomiska händelser som oundvikligen resulterar i en politiserad historieskrivning.

Kulturkanon illustrerar det dilemma som Sverigedemokrater och andra svenska nationalister står inför: att den svenska kulturen är så impregnerad av liberala värderingar och att traditionellt konservativa idéer om nationen sedan länge är marginaliserade i berättelsen om Sverige. Vilket förstås märks extra mycket inom konst, litteratur och film, som oundvikligen hamnar i centrum av en kanon, oavsett hur mycket man fyller på med annat innehåll.

Man måste liksom bestämma sig för om man ska hylla företeelser och konstnärskap för att de är svenska eller för att de representerar en idé om samhället som är förenlig med den egna ideologin.

Men nu sitter man här, med en kulturkanon utan Heidenstam, utan Fröding, utan Karlfeldt, ja till och med utan Fogelström (Jimmie Åkessons personliga favorit). Som samtidigt har kanoniserat varje hörnsten i den socialdemokratiska berättelsen om folkhemmet.

Att vara svensk nationalist på 2020-talet, det är att hylla det Sverige som sossar och folkpartister har byggt. Och nu har SD genom kulturkanon de facto kanoniserat folkhemmet. Så kan det gå.

Ett liknande dilemma drabbar emellertid även dem som av ideologiska skäl avfärdat kulturkanon som projekt men i sitt skrivande återkommande reproducerar vad som i praktiken är genompolitiserade berättelser om Sverige och samhället. För vilket är egentligen det större problemet? Att en statlig utredning kodifierar vad som sedan årtionden är ett närmast orubbligt narrativ på kultursidor, bibliotek, bokmässor och andra arenor där kultureliten sätter agendan? Eller att vi har en kulturdebatt utan någon egentlig åsiktspluralism?

“Själva listorna är däremot så oförargliga att jag har svårt att föreställa mig en större debatt om innehållet”, skriver Victor Malm i en typisk kommentar ([link removed]) .

Jag hoppas verkligen att han har fel. Det är nu, när det finns något att utgå från, som debatten borde börja.

Hittills har det ärligt talat inte varit så upplyftande. Torbjörn Elensky sammanfattade igår ([link removed]) debatten som en förspilld möjlighet: här fanns ju en gyllene chans att äntligen diskutera kulturens innehåll men istället fastnade så gott som alla i en ärligt talat rätt enfaldig debatt mellan de som är för och de som är emot en kanon. En debatt som dessutom med pinsam precision följde de partipolitiska lagindelningarna.

Men det är inte för sent. Nu finns listorna på plats. Den stora förtjänsten med kulturkanon är att den tvingar fram ett skifte av fokus från form till innehåll. Jag har, tyvärr ofta i rollen som deltagare, genomlidit alldeles för många panelsamtal om “vikten av bildning” eller “det demokratiska samtalet”. De ger aldrig någonting. Samtalen om bildning måste helt enkelt ge plats för bildande samtal. Samtal som handlar om något mer än abstraktioner.

Till exempel en strid om vilka som verkligen är de definierande händelserna i svensk historia. Låt det roliga börja.

**

Missa inte Timbros kulturkanonkväll på måndag ([link removed]) , där bland andra Lars Trägårdh och Josefin de Gregorio medverkar.

Missa heller inte morgondagens lansering av Henrik Dalgards bok Poesin, publiken och pengarna ([link removed]) (obligatorisk läsning för alla som anser sig veta att fackboken är i kris) där bland andra just Torbjörn Elensky medverkar.

Och håll utkik efter Victor Malms essä Poeterna på toaletten, eller självporträtt med Homeros på Norra Fäladen ([link removed]) , som vi ger ut lagom till bokmässan - jag kan utlova en riktig läsfest.

***

Förra veckans nyhetsbrev, om nya och gamla splittringar inom Vänsterpartiet, innehöll ett vilseledande resonemang där Sillénarna förväxlades med Kilbomarna. Det var förstås Hugo Sillén och hans sympatisörer som var lojala med Moskva, medan Kilbom valde en mer Stalinkritisk väg. Jag ber förbehållslöst om ursäkt för denna fadäs.

***

/Andreas Johansson Heinö. Följ på Twitter: @JohanssonHeino ([link removed])

Länk till texten här ([link removed])


** Nyheter i pocket!
------------------------------------------------------------
[link removed]

Frankrike: en hatkärlekshistoria

Fredrik Segerfeldt
Köp här ([link removed])
[link removed]

Dåligt Samvete

Mauricio Rojas
Köp här ([link removed])

August Strindberg – bråkstake och icke-ideolog ([link removed])

Rumlare eller geni, modernisator eller bråkstake? Hur ska vi förstå August Strindberg i dag? I samband med lanseringen av bokenFantasi och frihet: August Strindberg i urval ([link removed]) samlades en panel för att diskutera Strindbergs liv, verk och inflytande.

I avsnittet medverkar Björn Hasselgren, Ann Heberlein, Katrine Kielos och Teodor Stig-Matz
[link removed]
Lyssna här ([link removed])

[link removed]


** LANSERING: Poesin, publiken och pengarna: Hur romanen gav kapitalismen en mening
------------------------------------------------------------

Dalgard argumenterar övertygande, med ett stringent språkbruk och stort antal välvalda citat. – Viktoria Parmell, BTJ

I Poesin, publiken och pengarna ([link removed]) beskriver idéhistorikern Henrik Dalgard romanens relation till det ekonomiska livet under 1800-talets första hälft. Han gör detta med hjälp av tre av tidens största svenska marknadsförfattarna, nämligen Fredrika Bremer, Carl Jonas Love Almqvist och Emilie-Flygare Carlèn.

Medverkar gör:

Henrik Dalgard – Frilansskribent med en master i idé- och lärdomshistoria från Uppsala universitet
Johan Norberg – Författare och liberal debattör
Anna Axfors – Poet, kulturskribent och författare
Torbjörn Elensky – Författare, kulturskribent, librettist och dramatiker

Datum: Torsdag 4 september
Plats: Timbros lokaler – Kungsgatan 60, Stockholm
Tid: 17:30 öppnar vi dörrarna, 18.00 börjar samtalet
Anmäl dig här! ([link removed])

[link removed]


** Kulturkanonafton på Timbro
------------------------------------------------------------

Nu har vi i alla händelser en kulturkanon. Hur blev den? Vad säger de utvalda verken om det svenska samhället och kulturen? Hur kan kanon tänkas användas framöver? Och har kulturen nu blivit mindre fri?

Välkommen till en helkväll om kulturkanon på Timbro den 8 september!

Kvällens gäster är:

Lars Trägårdh - Historiker och ordförande för kulturkanonkommittén
Björn Wiman - Kulturchef på Dagens Nyheter
Josefin de Gregorio - Litteraturredaktör på Svenska Dagbladet
Andreas Johansson Heinö - Statsvetare och förläggare på Timbro förlag

Samtalet leds av Catarina Starfelt

Vänligen notera att det är 18-årsgräns på evenemanget.
Anmäl dig här ([link removed])


** Efter Tidö: Lärdomar från den nya generationen
------------------------------------------------------------
[link removed]

Bokens elva kapitelförfattare deltar i samtal på scen med pigga utfrågningar och diskussioner. Detta följs av reflektioner från Svenska Dagbladets politikchef Maggie Strömberg och den tidigare partiledaren Johan Pehrson.

Inga politiska allianser varar för evigt. Men medan de politiska partierna söker sin plats i ett förändrat landskap har nästa generation redan stakat ut den idépolitiska kursen för framtiden.

Efter Tidö: Lärdomar från den nya generationen ([link removed]) samlar elva unga skribenter för att diskutera de frågor som kommer att definiera framtidens borgerlighet.

Välkommen till lanseringen av antologin Efter Tidö och till en kväll om liberalismens framtid.
Anmäl dig här ([link removed])


** Timbros poddar – nya avsnitt!
------------------------------------------------------------
[link removed]

August Strindberg – bråkstake och icke-ideolog ([link removed])

Rumlare eller geni, modernisator eller bråkstake? Hur ska vi förstå August Strindberg i dag? I samband med lanseringen av bokenFantasi och frihet: August Strindberg i urval ([link removed]) samlades en panel för att diskutera Strindbergs liv, verk och inflytande.

Med Björn Hasselgren, redaktör för boken och senior fellow vid Timbro, Ann Heberlein, teologie doktor i etik och författare till bokens inledning, Katrine Kielos, journalist och författare samt Teodor Stig-Matz, journalist, författare och medvärd av Strindbergpodden “Bläck Metal”
[link removed]

Kan Vänsterns splittring rädda Tidö? Live från Lund ([link removed])

Andreas Johansson Heinö, Fredrik Kopsch och Catarina Starfelt samlas i Lund och pratar om Vänsterns splittring i Palestinafrågan, om man borde ha sprängt Kiruna kyrka och kritiken mot prinsessan Madeleines hudvårdsföretag.

[link removed]
[link removed]
[link removed]

Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])