Tills täckningen skiljer oss åt
Runt soffbordet var de flesta överens: De skulle vänta så länge som möjligt med att ge sina barn mobiltelefoner, de var skeptiska till sociala medier, skärmtid och illusionen av ett behov. Men, framkom samtidigt, flera av dem hade redan köpt smarta klockor till sina barn, någon även till fyraåringen i hemmet. Med klockorna undkommer man lockande skärmar, alltmedan man kan ha enklare kommunikation och veta var barnen är någonstans.
Gänget i soffan verkar vara som folk är mest. Enligt Internetstiftelsen använder 54 procent av föräldrar till barn mellan 8 och 19 år gps-teknik för att se var barnen befinner sig.
På vägen hem från lekplatsen, i skolan, i parken, på ödetomten, hos kompisen, i rummet, hos grannen, i skogen – överallt kan barnen ha en förälders digitala öga på sig.
När Internetstiftelsen skiftade blicken från övervakningen av barn till övervakningen av partners blev siffrorna förstås annorlunda, men inte fullt så annorlunda som man först kunnat tro. Tjugotvå procent av alla i en relation följer sin partners gps-data. Det kan vara genom Snapchat eller någon annan funktion. Ju yngre man är, desto vanligare är gps-spårningen. För dem under 35 är andelen som kan se var partnern befinner sig 37 procent.
Andelen kommer rimligen öka. Om man är uppvuxen med att föräldrar övervakar en som barn, lär inställningen till att en partner gör samma sak när man kommer upp i tonåren och senare vara ganska tolerant. Likaså om en arbetsgivare, ett företag eller en stat vill göra motsvarande.
Fenomenet integritet sätts gärna i kontrast mot trygghet, som två värden i varsin ände av en skala. Som motsatsförhållande är det ofta felaktigt, rentav missvisande, vilket den övervakade kärleksrelationen fångar. Den övervakade tillvaron går lätt över till en kontrollerande, oaktat om syftet har varit eller egentligen är ett oskyldigt, rentav omtänksamt.
Nyfikna frågor blir kontrollerande: Varför åkte du dit? Och väl van vid att ha allt tillgängligt, blir snart odelad information misstänksam: Varför har du slutat dela din plats?
Från det ena hållet har det skapats en möjlig otrygghet i att ha delat något som har varit privat. Från det andra hållet är det en känsla av förlorad kontroll. Att bli av med information som man en gång har haft är jobbigare än att aldrig ha haft den. Från enkel information om platser som någon har befunnit sig på är det ganska lätt att dra slutsatser om vad någon har gjort, vilka denna har träffat, vad denna har undersökt. Det är lätt att bli orolig, eller värre, om den informationen, och slutledningarna man kan dra från den, försvinner. Som övervakare är det nästan omöjligt att bli mätt.
Kärleken kräver sin distans och sin tillit. Det måste få finnas utrymme för dolda vrår och för det som är någons innersta och okända, en tolerans mot det som man inte vill dela med sig av, åtminstone inte för stunden.
Som övervakad blir du hämmad. Du håller igen, testar inte vad du annars testar, gör inte saker du annars gör. Det behöver inte handla om att dölja något, snarare om att upprätthålla något. Det begränsar jaget och det personliga sökandet – hos såväl vuxna som barn.
Det yngre barnet kanske undviker platser som man annars hade velat upptäcka som äventyr. Det äldre kanske undviker att gå till en gynekologmottagning. Partnern kanske undviker promenadstråket i närheten av exet.
Under barndomen smyger man i grannskapet och skriver pinsamma tankar i dagboken. Det är en del av att söka och skapa sin identitet, vilket egentligen pågår genom hela livet: I olika sammanhang testas, justeras och formas personligheten. För barn handlar det även om att utveckla riskbedömningen. Här ger övervakningen stundtals en falsk trygghet eftersom barn som är övervakade tenderar anta att någon annan bedömer farorna åt dem.
Övervakning görs ofta av välmening, oavsett det är från familjemedlemmar, företag, arbetsgivare eller stater. Den har ofta tydliga fördelar och luddigare nackdelar där den största är att vi riskerar ge bort en del av vårt innersta. Det är information om oss själva, och således makt, som ges till någon annan.
Sannolikt är det maktdimensionen som innebär att integritet i Sverige i dag främst lyfts av partier till vänster. Lika rimligt, om inte rimligare, vore att höra konservativa och liberala försvara privatlivets helgd eller grundläggande individuella rättigheter.
Om integritet förlorar sin status eller sin plats som rättighet eller självändamål, är risken att en stor del av makten över en människa flyttas till någon annan än henne själv, också politiskt.
***
Den här veckan håller Skolsverige läslovsvecka och Timbro förlag essävecka! Det innebär kännbara rabatter på alla essäer utgivna hos oss. Nedan hittar du en rad olika tips ur en kader av texter med nya och gamla svar på eviga frågor.
***
/Johanna Grönbäck, redaktör. Följ på Twitter: @JohannaGronback
Länk till texten här
