Mindre om Trump och mer om hans hejarklack
Det är den värsta dagen sedan gårdagen, sjunger Flogging Molly i en låt från 2000. Den handlar förstås om något helt annat, men strofen fungerar bra för att fånga känslan av Trumps presidentskap. Det är en ständig uselhet, och trösten i att just den här dagens nyheter, än så länge, inte nödvändigtvis är sämre än gårdagens, är klen.
De Trumpledda förändringarna kommer i en strid ström, och de utgör radikala skiften från hur det har varit. Varför fortsätter man att stödja en person som så tydligt gör avsteg från tradition, kultur och tidigare erfarenheter? Det finns något icke-intuitivt i det, människor brukar vara obenägna till förändring, tryggare i vad de har än vad de kan få.
Det verkar finnas några olika förklaringar till varför man fortsätter följa någon, även efter att denna någon har tagit tidigare helt obeprövade steg i en obehaglig dans.
En förklaring är populariteten i sig.
Människor gillar att dela gemenskap i grupp. Är det dessutom en grupp som har makt, förstärks den positiva känslan. Det är ett fenomen som känns igen från skolgården – man vill verkligen inte vara den som står utanför – och som är lika sant på arbetsplatser och stundtals också i politiskt stöd. Det är behagligt, och rationellt, att finnas i den vinnande gruppen, kan man sammanfatta psykologernas svar. Det finns liknande teorier inom den statsvetenskap som fokuserar på politiskt beslutsfattande. Termen ”group think” fångar fenomenet där den som hamnat i ett rum med mäktiga beslutsfattare blir så uppfylld av sin plats vid bordet att hen stämmer in i gruppens argument, tillhörighet och beslut.
En annan förklaring handlar om identitet.
Timbrokollegan och författaren Joakim Broman har i olika sammanhang och texter fångat det bättre än många andra, hur det finns en grupp av människor, en arbetarklass, som har delat en känsla av utanförskap och förlorade möjligheter i en värld som inte (längre) upplevs som deras. När dessa människor gavs ett politiskt svar som sade att det inte är dem det är fel på (det är de andra), har Trump dels fångat upp ett missnöje, dels förstärkt deras gruppidentitet och gjort så över vad som nu blivit en ganska lång tid.
För den som tidigt förespråkade Trump var det också en socialt kostsam process. Har man väl tagit ett sådant steg är man mer benägen att stå kvar på sin nya plats. Det är en förklaring vi ofta hör sägas om svenska SD-väljare.
Som människa är man dessutom lojal med sin grupp. Med detta som mix är det inte långt borta att heja på Trump som man hejar på ett fotbollslag. Att presidenten raserar en världsordning blir då till en annan sorts, mindre betydande, variabel än vad den annars hade varit. Du hejar vidare på ditt lag.
En tredje förklaring tangerar den om identitet, men fokuserar på kontroll.
Trump utstrålar självsäkerhet. För den som själv upplever sig ha förlorat inflytande över sin tillvaro, kan någon annans karisma vara det som ger hopp. Det är ett fenomen som känns igen i både det stora och lilla livet.
De möjliga förklaringarna till varför man fortsatt står kvar bakom Trump tar förstås inte slut där. Den enklaste av de alla finns i att man står bakom Trumps politik. Det är också vad som syns i opinionsundersökningar, att stödet är ganska stabilt. Och det finns något i detta som är intressant bortom åsikterna, just eftersom det är sådana påtagliga brott mot hur det brukar se ut och mot hur republikanska presidenter brukar tänka och agera. Att det revolutionära dessutom kommer från det påstått konservativa motiverar frågor kring hur det kommer sig att så många följer honom i dansen.
It's been the worst day since yesterday, sjunger Flogging Molly gång på gång. Men i bedrövelsen finns en möjlig ljusglimt i att de verktyg som Trump har använt för att få stöd finns tillgängliga för andra som vill plocka upp dem. Trumps mandat bygger i stor utsträckning på att förbättra ekonomin, vilket påminner om en annan dimension, nämligen den att identitet och gruppkänsla är viktigt, men något du kan ägna dig åt när din plånbok tillåter. Om ekonomin skakar förändras prioriteringarna. När den ekonomiska verkligheten motbevisar Trump-administrationens svulstiga ord, kan förhoppningsvis Demokraterna – eller andra som vill vara del av den liberala världsordningen och den globala ekonomin – vara redo att använda samma verktyg, men ge andra svar.
***
Förnuft, känsla och politik är temat när Ebba Karlsson sammanfattar delar av socialpsykologen Jonathans Haidts forskning om varför vi tycker som vi gör. Hennes pedagogiska introduktion till Haidt hittar man i antologin Ny liberalism.
Hälsningar från ett kyligt England där förlaget är i dagarna för att besöka London Book Fair,
Johanna Grönbäck, redaktör. Följ på Twitter: @johannagronback
Länk till texten här!
