Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])
[link removed]


** Ett farväl till den amerikanska drömmen
------------------------------------------------------------

Såväl Donald Trumps personliga motiv som de strukturella orsakerna till allt det som nu sker i den amerikanska statsledningen kommer att diskuteras länge framöver. Det är ämnen för framtida historieböcker, när dammet har lagt sig och konturerna av den nya världsordningen börjar sätta sig.

Men samtidigt som vi har fullt upp med att här och nu försöka förstå vad som händer och de omedelbara konsekvenserna av detta är det också viktigt att hålla blicken på de idéer som alldeles uppenbart spelar en stor roll.

Trumps första presidentperiod rubriksattes vanligen i termer av populism. Dels för att det fanns goda argument för att hävda att Trump, om något, först och främst var populist, dels för att det passade in i en redan då etablerad diskurs om populismens genombrott.

Trump II rymmer förstås också tydliga inslag av populism. Men också av fascism. Samt, vilket är ämnet för den här texten, en nationalism som står i bjärt kontrast till den som alltid funnits som ett av grundackorden i amerikansk politik.

För mig brukade den amerikanska synen på nationen vara en inspirationskälla.

Där fanns de bindestrecksidentiteter som visat sig omöjliga att återskapa i Sverige, eller i något annat europeiskt land. Ett sätt att tänka på nationstillhörighet där invandrarskapet inte var ett hinder, utan en delmängd av identiteten. Svenskamerikan, inte svensk eller amerikan.

Där fanns också den medborgerliga nationalism som representerade något helt annat än den svenska och europeiska. Den amerikanska var inte rotad i blod och ursprung utan i idéer och framtid.

Den amerikanska drömmen. Grundlagsfäderna. Fristaden av broderlig kärlek.

Av sådana myter väver man drömmar om en gemensam framtid.

Den amerikanska idén om en smältdegel har många gånger hånats för bristande realism. Kontrasten mellan högtidstalen och den segregerande verkligheten blir ibland för mycket att smälta.

Men som ideal förblir smältdegeln överlägsen det särartstänkande som alltid varit kärnan i de europeiska ländernas nationalism.

Idén om en nation byggd på mångfald - E pluribus unum - kom med rätta att bli förebild för de olika försök som gjordes på 1990-talet att formulerande en inkluderande, liberal, nationalism även i Europa.

Det var en tid när utrymmet för att diskutera nationalism var snävt, för att uttrycka det försiktigt. Även med tydligt liberala förtecken ledde själva n-ordet till starkt ifrågasättande och avståndstagande.

Inom akademin hörde Michael Billigs bok Banal Nationalism till de mer inflytelserika. Billigs tes var att även den mest banala nationalismen - den som reproducerade nationsgränser och nationella identiteter genom vardagens trivialiteter som sportresultat, nyhetsprogrammens väderkartor och ekonomisk statistik på nationell nivå (“varför heter det egentligen nationalekonomi”?) var långtifrån harmlös.

Tidsandan har svängt sedan dess, och den svängde redan innan Donald Trump blev president första gången. De enorma integrationsproblemen i Europa har tvingat fram en politisk debatt som sätter frågor om nationell identitet, sammanhållning och säkerhet i förgrunden. Vilket i sin tur skapat ett stort politiskt utrymme för politiska partier som har nationalismen som primär ideologisk grund. Samtidigt som liberal nationalism förts fram utan skygglappar av partier i politikens mittfält.

Ändå är det som att vi nu är på väg in i ett nytt skede. Den vulgära nationalism som Trumpadministrationen artikulerar saknar motstycke i demokratier. Det är en ohämmad “America first”-retorik som överskuggar det mesta som till och med de mest radikala nationalistpartier har sagt i modern tid.

Det finns såklart flera drivkrafter och motiv inblandade i Trumps projekt. Men det vore ett misstag att underskatta nationalismens betydelse. Inte minst då den gifter sig perfekt med Trumps transaktionella syn på politik i allmänhet och internationella relationer i synnerhet. Denna nationalism används nu för att legitimera ett avståndstagande från den internationella ordningens mest grundmurade strukturer.

Detta är inte, och det bör understrykas, en återgång till en “realistisk” syn på internationell politik. Visst finns även sådana tendenser. Men den nationalistiska inramningen - i Trumps fall är den även imperialistisk - utgör något helt annat. Jag minns inte att någon på 1990-talet hävdade att Saddam Hussein och Slobodan Milosevic utgjorde slutet för välgrundade teorier om handelns, demokratins och identitetens betydelse för internationella relationer. Den väg USA nu svänger in på är en fullständig avvikelse från hur demokratiska stater har agerat mot varandra i mer än ett sekel. Det ska inte förväxlas med att Trump och Vance och Musk på något sätt avtäcker den internationella ordningens sanna natur.

Nationer är alltid i förändring. Gränserna för vad som räknas som svenskt respektive icke-svenskt omförhandlas ständigt, liksom markörerna som signalerar det “typiskt svenska”. Men det sker alltid i relation till något annat. Vi skapas i relation till Dem.

Det är tragiskt att se hur det amerikanska ledarskapet nu med vad som närmast liknar en systematik väljer att ställa USA mot det liberala Europa. Det var vad Vance gjorde i München, det är vad Trump gör återkommande, och det är en retorik som kraftigt överlappar den som Viktor Orbán, och förstås även Vladimir Putin, har formulerat i femton år. Det svaga, dekadenta, feminina, splittrade, moraliskt korrupta Väst/Bryssel som bäddat för sin egen undergång. Det amerikanska (ungerska, ryska) som en perverterad spegelbild av detta.

Och sådant får konsekvenser. Det handlar såklart om “nation branding”, för att använda ett annat akademiskt begrepp. Det vill säga en slags devalvering av det amerikanska i Europa, Kanada, Mexiko och alla andra delar av världen som Trumpadministrationen nu skapar konflikt med. Men det leder ofrånkomlingen också till förändringar av det amerikanska. Av självbilden, identiteten, ja, av själva nationen.

I sitt avskedstal som president i januari 1989 lyfte Ronald Reagan en växande nationell stolthet som en av sina första framgångar. Men, sa Reagan, en sådan “informerad patriotism” måste vara grundad i eftertänksamhet och kunskap”.

Det Trump, Vance och Musk gör nu är raka motsatsen. De företräder en lögnaktig, primitiv och vulgär nationalism. Det är i alla avseenden raka motsatsen mot den patriotism som så länge varit en så självklar och uppbygglig del av amerikansk politik. Den amerikanska drömmen finns inte längre.

***

Har Trump, utöver allt annat, också dödat satiren? Tanken är inte ny men jag slogs återigen av den när jag såg Saturday Night Lives försök att göra något ännu mer skruvat av mötet i Vita Huset mellan Trump, Vance och Zelensky. Det gick inte, verkligheten är bortom satirens räckvidd.

Om detta, och annat, ska vi hursomhelst prata på Timbro imorgon i samband med lanseringen av Orla Vigsös bok En liten bok om satir. Essy Klingberg och Viktor Barth-Kron kommer. Mer info och länk till anmälan direkt under min signatur.

/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @ ([link removed]) johanssonheino ([link removed])

Länk till texten här! ([link removed])

[link removed]


** Boksamtal: Får man skämta om vad som helst?
------------------------------------------------------------

Den politiska satiren upplever ett uppsving i Sverige, med populära tv-program som "Herr Talman" och "Svenska nyheter". Samtidigt har satiren i många länder visat sig ha ett högt pris, med de islamistiska attackerna mot Salman Rushdie och Charlie Hebdo som de mest skrämmande exemplen.

Men vad är egentligen satirens syfte? Måste den vara rolig? Måste den vara farlig? Och måste den vara vänster? I En liten bok om satir ([link removed]) ger Orla Vigsø en introduktion till satirens historia och betydelse, från Antikens Grekland till våra dagars populära politikerkarikatyrer.

Deltar i samtalet gör:

Orla Vigsø, professor i medie- och kommunikationsvetenskap i Göteborg.

Essy Klingberg, biträdande kulturchef på SvD och manusförfattare till Extrainsatt ([link removed]) .

Viktor Barth-Kron, politisk kommentator i Expressen, författare av Gröna gården
Anmäl dig här! ([link removed])

Stigberoende i Trumptider? ([link removed])

Det mesta i debatten handlar om förändring: partier lovar nya reformer och politiken pressas av hastig teknikutveckling och en ström av kriser.

Men mycket är beständigt. Långsiktiga institutioner, förutsägbara spelregler och hållbar infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk utveckling och politisk stabilitet.

Andreas Johansson Heinö samtalar med Anna Persson, Olof Hallonsten, Joakim Wernberg och Pär Isaksson med utgångspunkt i Kontinuitet och förändring: Essäer om spårbundenhet i samhället ([link removed]) .
[link removed]

[link removed]


** Johan Norberg om Musk i TV4
------------------------------------------------------------

Hur ska man förstå Elon Musk? Johan Norberg gästade TV4 Nyhetsmorgon för ett samtal om Musks arbete med Doge, risken för korruption och skillnaden mellan entreprenörskap och politik.
* Se klippet här. ([link removed])
* Beställ Norbergs Det kapitalistiska manifestet ([link removed]) , den bok som hyllats av Musk, här.


[link removed]


** I Kvartal: Vad arbetarklass och kultur är
------------------------------------------------------------

Det finns så många scener och detaljer från Hillbilly Elegy som skär i hjärtat och som sätter fingret på vad arbetarklasskultur är och innebär, skriver Joakim Broman i sin essäbok Rostbältets spruckna röst – JD Vance och den amerikanska högerns framtid ([link removed]) . Här försöker han förstå Trumps kronprins liksom populismen i såväl USA som i den övriga västvärlden.

Ett utdrag ur boken finns att läsa i Kvartal, gör det här. ([link removed])

[link removed]


** BOKREA: Sista dagarna!
------------------------------------------------------------

Fynda frihetens bästa idéer! Bokrean fortsätter online. Ta chansen att fylla hyllorna med klassiker och nya perspektiv till rabatterade priser. Missa inte möjligheten att fördjupa dig i ekonomi, politik och filosofi.

Den digitala rean pågår fram till 9 mars. In och fynda här. ([link removed])

[link removed]


** Håller konstitutionen för Donald Trump?
------------------------------------------------------------

USA:s grundlagsfäder visste att demokrati rymmer risken att folket önskar en ”stark man” och utformade författningen därefter.

Hans Bergström, aktuell med bokenTrumps Amerika: vadan och varthän? ([link removed]) , skriver i Timbros nätmagasin Smedjan om konflikten mellan Donald Trumps maktfullkomlighet och de institutioner som är tänkta att fungera som motvikt.

Läs Bergströms text här. ([link removed])


** Timbros poddar – nya avsnitt!
------------------------------------------------------------
[link removed]

Stigberoende i Trumptider? ([link removed])
Det mesta i debatten handlar om förändring, men hur får vi till den goda spårbundenheten?

Andreas Johansson Heinö samtalar med Anna Persson, Olof Hallonsten, Joakim Wernberg och Pär Isaksson.
[link removed]

Därför fick Murre avgå. ([link removed])

Murres avgång och svensk opinion, Rubios framtid och framtidens läroplaner.

Ett samtal med Alexandra Ivanov Hökmark, Andreas Johansson Heinö och Fredrik Kopsch.

[link removed]
[link removed]
[link removed]

Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])