Ett mellanval för Europas liberaler
Den liberala gruppen Renew blev den stora förloraren i Europaparlamentsvalet i söndags. Tjugotvå av gruppens 102 mandat, det vill säga mer än var femte, försvann: enligt preliminära beräkningar. (Procentuellt förlorade emellertid den gröna gruppen något mer, 25% jämfört med 22%).
En katastrof, således?
Nej inte alls. För det första var utgångsläget ett historiskt framgångsrikt val 2019, med en rekordhög andel (13%) av mandaten i parlamentet. Med 2024 års siffror är den liberala gruppen nere på elva procent, vilket fortfarande hör till de bättre resultaten som gruppen har presterat.
För det andra talar det mesta än så länge för att Renew behåller sin position som en avgörande del av den mittenkoalition som i praktiken styr parlamentet. Att döma av vad EPP-gruppens tyngsta företrädare hittills har sagt lär mittensamarbetet prioriteras även framöver, och då är Renew en avgörande pusselbit. Förhandlingsläget förblir utmärkt.
För det tredje är nedgången till mycket stor del en fransk-spansk affär. Emmanuel Macrons Renaissance-allians står ensamma för 10 av de 22 förlorade mandaten. De spanska liberala partierna förlorade ytterligare åtta. De antiliberala vindarna blåser kraftigt över Pyrenéerna, men inte på så många andra platser.
Annorlunda uttryckt: Renew-gruppen förlorar mandat i tio länder, vinner mandat i nio länder och förblir oförändrade i åtta. Ett mellanval för Europas liberaler, kan man sammanfatta det som.
Till de märkbara förlusterna hör även Italien, där liberala partier inte vinner ett enda mandat. Det förklaras till stor del av att de, förvisso små, liberala partierna i Italien inte förmår samarbeta med varandra, vilket gör att flera partier hamnade strax under spärren.
En annan kännbara förlust är de två mandaten från det ungerska liberala partiet Momentum. Viktor Orbáns nationalpopulistiska regeringsparti Fidesz gjorde visserligen ett svagare val än på mycket länge, men det var inte den liberala oppositionen utan det relativt nya partiet Tisza som kunde hämta hem framgångarna (Tisza kommer att ingå i EPP-gruppen).
Utan italienska och nästan helt utan spanska (de behöll ett enstaka mandat) representanter, och med fransmännen halverade, förskjuts den geografiska tyngdpunkten i Renew-gruppen norrut och österut. Preliminärt ser man ut att få representanter från 20 av 27 medlemsländer, endast de två stora grupperna EPP och S&D har större spridning. Största enskilda parti i Renew blir nu tjeckiska ANO med sju mandat (Ingen annan partigrupp i parlamentet leds av ett parti med så få mandat) och tredje störst blir slovakiska PS.
ANO är ett mycket speciellt parti i sammanhang. Centristiskt snarare än liberalt, med en alltmer vänsterlutande ekonomisk politik och med en partiledare i Andrej Babis som inte kommer långt efter Orbán och Robert Fico i auktoritära böjelser. ANO:s plats i Renew har därför varit omdiskuterad tidigare, men nu stärker man sin relativa position i gruppen. Det är svårt att se att Renew, med denna sammanfattning, ska gå på de svenska centerpartisternas linje och börja utesluta partier som på hemmaplan samregerar med nationalistiska partier (dvs i nuläget svenska Liberalerna, Svenska folkpartiet i Finland och VVD i Nederländerna).
***
I veckan har vi det stora nöjet att välkomna Matt Zwolinski till Stockholm. Det är väldigt roligt att kunna ge ut hans synnerligen initierade historieskrivning av nyliberalismen (samförfattad med John Tomasi) på svenska, och jag rekommenderar alla som kan att anmäla sig till eventet imorgon (länk nedan).
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
